håh, de var nog bara för att de kom upp till diskussion igår som jag börja fundera på allt igen. Det är över 6 år sen första gången och 4 år sen sist. Man kommer ju alltid att ha alla minnen med sig, de dåliga och de roliga.
Jag måsta bara läsa igenom dina gamla inlägg ikväll. Skrattar och gråter åt minnen som kommer upp. Klantig de har jag nog alltid varit ! *hösa*
Undrar hur allt är nu? Vad du gör? Var du bor? Familjen?
Så många frågor man skulle vilja ställa och ha svar på, säkert finns det saker som du skulle vilja ha svar på också (?).
Men allt är som bortblåst. Som om de aldrig skulle ha existerat. Några fjuttiga inlägg som fortfarande visar att de nån gång var "vi". Jag strävar inte efter de igen. Att undra hur allt är nu anser jag bara att är mänskligt, i alla fall efter de som varit.
Synd bara att de inte verkar vara så från din sida.
Varför skall de vara så förbannat svårt att släppa de helt?
Plötsligt så får de abstinens och vill ha syre och kommer upp till ytan.
Men de är väl så de är och kommer att vara. Eftersom de är så svårt att få kontakt så blir bara "behovet" mer och mer också. Det man inte kan få vill man bara ha mer av... ?
Blä!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar