Ju närmare BF vi kommer,
desto mer vill jag att bebisen
helst sku komma NU.
Samtdigt som jag blir mer
och mer rädd för själva
förlossningen.
Hade inte alls samma oro
när jag vänta Emil.
Nu är jag livrädd
juh mer jag tänker på de
desto värre blir de.
Fruktansvärt rädd för
alla ev. förlossningsskador.
Blä!
Förra gången var man mera
"grön" på de hela.
Man kunna ju inte
föreställa sig alls om
hur de skulle va...
...nu vet man juh...
Nej Fy!
Hoppas hoppas hoppas
allt går lika bra
(trots den långa tiden)
som de gick med Emil...
Hujj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar